Stig Larsson disputerade i sociologi (1983) vid Lunds universitet, blev universitetslektor (1986) i socialt arbete vid Göteborgs universitet, docent i socialt arbete (1990). Han utnämndes till professor (1992) i social utveckling av de nordiska regeringarna vid Nordiska utbildningsprogrammet för social service (NOPUS) vid dåvarande Nordiska hälsovårdshögskolan. Sedan 1997 var han verksam som föreståndare vid HAREC, Centrum för handikapp- och rehabiliteringsforskning vid Lunds universitet till sin pensionering.
Stig Larsson har som forskare sedan lång tid varit engagerad för att förbättra levnadsvillkoren för eftersatta grupper i samhället. Hans doktorsavhandling var en studie om prostituerades villkor. I slutet av 1970-talet lanserade han ensam idén att kriminalisera könsköp och ge de prostituerade socialt stöd. Hans krav tillgodosågs tjugo år senare, då Sverige som första land antog en internationellt mycket uppmärksammad lagstiftning genom att avkriminalisera prostitution, men straffbelägga könsköp. Alkohol- och drogforskning har varit ett annat område för hans forskning. Bl a var han en de första som mera systematiskt uppmärksammade klyftan mellan ideal och realiteter i den svenska alkoholpolitiken. Han har antingen ensam eller tillsammans med andra varit med om att leda flera olika uppmärksammade forskningsprojekt på området. Hans intresse att försöka omsätta sina forskningsresultat i praktiken har också lett honom till ett omfattande engagemang inom folkhälsoområdet, såväl nationellt som internationellt.
Under det senaste decenniet har Stig Larssons forskning huvudsakligen varit inriktad mot handikappområdet. Han har därvid bl a lett flera projekt som haft en multidisciplinär design. Ett av dem var en nationell undersökning om hur de datorbaserade tekniska hjälpmedlen påverkade arbetssituationen för personer med funktionshinder. Han var därvid en av de första som lyfte fram motbilder till IT-boomens slagord om att den nya tekniken enkelt kan avskaffa funktionsnedsättningar. Flera av Larssons forskningsprojekt på handikappområdet har gällt arbetslivet. Andra har rört de globala förhållandena och den särskilda utsattheten för människor med funktionsnedsättningar i fattiga länder. Han har även ägnat omfattande insatser inom området med anknytning till handikapphistorien. Larsson har ett brett socialvetenskapligt engagemang.
Stig Larsson har i hög grad bidragit till att utveckla infrastrukturen för socialforskningen i allmänhet. Detta har skett allt sedan han som studentföreträdare i Sveriges förenade studentkårer var engagerad i att driva frågan om forskning vid de dåvarande socialhögskolorna till att han initierat olika vetenskapliga nätverk och tidskrifter. Sålunda har han varit med om att initiera Förbundet för Forskning för Socialt Arbete, FORSA, där han varit styrelseledamot sedan starten 1983 och vars ordförande han var 1991-95. Han var också initiativtagare till Socialvetenskaplig tidskrift, och redaktör för 1994-2003.
Han var år 1997 med att starta Nordic Network for Disability Research, NNDR, där han var styrelseledamot till 2001. Han initierade och var koordinator för Svenska nätverket för forskning om funktionshinder och arbetsliv (SNOFA) till och med 2010. Han var också ordförande i svensk Socialpolitisk Förening under åren 2004-2009. Bland hans internationella uppdrag kan nämnas att han varit styrelseledamot i bland annat The Global Applied Disability Research and Information Network (GLADNET) 2004-2011, Rehabilitation international 2006-2008 och International Consortium for Social Development (ICSD) Europe branch 2002- fortfarande.
FORSA
http://www.forsa.nu/
Socialvetenskaplig tidskrift
http://svt.forsa.nu/
NNDR
http://nndr.org/
SNOFA http://www.oru.se/Forskning/Forskningsamnen/ihm/Medicinsk-handikappvetenskap/SNOFA/
Socialpolitisk Förening
http://socialpolitik.se/
GLADNET
http://gladnet.org/
Rehabilitation international
http://www.riglobal.org/
International Consortium for Social Development (ICSD)
http://socialdevelopment.net/
Lista över Larssons publikationer
|
